Main Coon fakta

Maine Coonen är en gammal amerikansk kattras, som fanns redan i mitten av 1800-talet i staten Maine i nordöstra USA.
Rasens namn har tillkommit på ett speciellt sätt. Befolkningen i Maine trodde på den tiden att deras långhåriga katter med randiga,
välpälsade svansar var resultatet av parning mellan katt och tvättbjörn. På engelska heter tvättbjörn racoon, varför man kallade dessa katter Maine Coon.
Intresset för kattutställningar började på 1800-talet. Maine Coonen var då mycket populär och vann ofta höga utmärkelser. I början av 1900-talet kom
den då mer exotiska perserkatten till Amerika, och intresset för den inhemska långhårsrasen avtog. Den höll på att försvinna som raskatt och användes mest som ladugårdskatt.
En liten grupp hängivna uppfödare i USA lyckades hålla rasen vid liv och 1953 bildades The Maine Cat Club, som höll utställningar uteslutande för maine coon.


Intresset för rasen började att växa igen.
Till Sverige importerades den första Maine Coonen 1986 och den första kullen föddes 1989.



Maine Coonens utseende
--------------------------------------------------------------------------------
Maine Coonen är en stor katt. Hanarna väger i regel 5-8 kg men det finns individer som väger upp till 12 kg. Honorna är oftast något mindre och brukar väga runt 4-6 kg,
undantag finns det här med.
Maine Coonen utvecklas långsamt och har inte växt färdigt förens 3-5 års ålder. Pälsen är halvlång och silkig pga. detta uppfattar man Maine Coonen som extra stor
Pälsen tovar sig sällan och är relativt lättskött. Maine Coonen kan ha nästan vilken färg som helst, utom Choklad, Lila och Siamesmaskad som inte är godkänd
Maine Coon-katten påminner om Norsk Skogkatten i och med att de har utvecklats på ungefär samma sätt när det gäller miljö och klimat.

Men stora skillnader finns. Huvudet på en Maine Coon är rektangulärt, med en fyrkantig nos och något böj profil, Skogkatten har rak profil och trekantigt huvud.


Pälsen på en Maine Coon är mjuk silkesaktig medans skogkatten har en tjock underpäls och strävare kraftigare överhår. I sin helhet ska Maine Coonen vara en kraftfull rektangulär katt
Temperament
--------------------------------------------------------------------------------
Maine Coonen är en snäll jätte. Lugn, charmig men också lekfull och nyfiken. Ett bra sätt att beskriva Maine Coonens temperament är ”vänlig”.
Den har lätt att komma överens med andra katter och djur.
Det kan självklart finnas undantag, men i regel är det lätt att ha en Maine Coon tillsammans med andra husdjur. Ett roligt särdrag hos Maine Coonen är dess speciella läten.
Den säger oftast inte ”mjau” som andra katter utan snarare ”brrrp” eller ett nästan ”kvittrande” läte.
Maine Coonen är en mycket lättsam och underhållande katt som är okomplicerad och sund i största allmänhet.
En cool katt, trogen sin familj, ganska hundlik i sitt beteende, väldigt go´!


Det är ganska så vanligt att de har en "favorit"-matte/husse men de är snälla & trevliga mot alla. De är sociala, snälla katter som trivs att vara innekatter,
de är okomplicerade i sättet och fungerar i allmänhet bra ihop med hundar.
Många Maine cooner gillar att apportera olika saker man kastar åt dem. De krafsar ofta i/brevid sin vattenskål/matskål,
gamla urvanor att gömma/gräva upp sin mat och att ta bort det "smutsiga" ytvattnet kanske, man vet inte riktigt?

Hälsa:
-------------------------------------------------------------------------------
I sin rasstandard beskrivs Maine Coonen som en naturlig ras med ett älskvärt temperament. Rasen härstammar från arbetande bondkatter i nordöstra Amerika.
Det är just denna "naturlighet" hos Maine Coonen som får så många att älska och beundra den. Internationellt sett är Maine Coonen idag en av de absolut populäraste kattraserna.
Popularitet har tyvärr en baksida. I takt med att man avlar för specifika egenskaper får man även en del oönskade egenskaper i bagaget.
Detta gäller för all avel generellt, och det finns knappast någon kattras som klarat sig helskinnad ur inavel/linjeavel.
För Maine Coonen har aveln medfört att framför allt två genetiska åkommor nu förekommer inom rasen: höftledsdysplasi (HD) och hypertrofisk kardiomyopati (HCM).

Dessa åkommor är inte alls unika för Maine Coonen, utan förekommer även inom andra raser. HCM är till exempel den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt.
Rasklubben Maine Coon-katten har som mål att värna om Maine Coonens hälsa och fortlevnad.
Därför har rasklubben startat hälsoprogram för att kartlägga förekomsten av HD och HCM, och därmed försöka att minska förekomsten av hälsoproblemen.
Inspirationskällor har varit andra framgångsrika hälsoprogram inom såväl katt- som hundaveln.
Maine Coon-katten har bland annat studerat hälsoprogrammet för PRA inom abessinieruppfödningen, och olika typer av hälsoprogram på hund.
Då och då hör man människor som tror att Maine Coonen är sjukare än andra raser, eftersom vi arbetar med hälsoprogram och utparningar.
Det är förståeligt att man spontant tror det, men om man tänker efter så borde ju engagerade och ambitiösa uppfödare som startar hälsoprogram och arbetarmed inavelsfrågor snarare borga för att rasen blir sundare än andra raser. Vi vill förbättra våra katters hälsa så långt det är möjligt, lika väl som vi vill förbättra typ och temperament.
De hälsoproblem som vi har satt i fokus är de som vi idag uppfattar som de allvarligaste problemen i vår ras. Det betyder inte att problemen är större hos Maine Coonen än hos raser utan hälsoprogram.
Tvärtom, bör en ras, vars uppfödare arbetar med hälsoprogram, rimligtvis bli friskare än raser som saknar organiserat hälsoarbete.
Intresset för Maine Coon-kattens hälsoprogram har även väckts bland uppfödare i andra länder.
Allt fler utländska uppfödare skickar röntgenplåtar för bedömning hos Lars Audell, och registrering i det svenska HD-registret.
Maine Coon-katten hoppas även på ett samarbete när det gäller kartläggningen av HCM. På det sättet ökar våra möjligheter att vi tillsammans ska kunna hålla vår naturliga Maine Coon frisk och sund även i framtiden.

 
Kram Flora=)
 
 
Panfuflora.blogspot.com

Mian påhittade kattraser!

Heej. Jag har inte skrivit på något år. Men idag gör jag det. Jag har hittat på egna raser. Svensk utekatt och Afrikansk Tigerkatt  Här kommer info om kattraserna:

Rasnamn: Svensk utekatt. Ålder: Blir 13-17 år ungefär. Skötsel: Långhåriga behöver borstas 3-4 gånger i veckan, medans korthåriga behöver 2-3. Sjukdomar: En Svensk utekatt har inga speciella sjukdomar eller problem. Men det kan rinna från ögonen och från nosen. Färg: Ljusbrun med en svart ål från huvudet längst ryggen eller svart. Humör: Passar bäst som utekatt. Är glad och livlig och ÄLSKAR snö oftast. Passar bra med vuxna och barn i åldrarna 9 och uppåt. Småbarn kan bli besvikna.

Rasnamn: Afrikansk Tigerkatt. Ålder: Ca 13-18 år. Skötsel: Korthåriga behövs borstas 1-2 gånger i veckan. Långhåriga 3-4. Sjukdomar: Inga alls nästan. Kan få lite tandproblem bara. Färg: Oftast tigerfärgad. I bland kan den vara mörkbrun. Humör: Mycket livlig, snäll och älskar kött. Bits inte ändå. En blandning av Tiger och Katt kan man säga. Älskar att vara ute men kan vara lite agressiv mot andra katter.


Kram Flora=)


panfuflora.blogspot.com